Ledsen för att vi inte postar så ofta, det är nämligen så att min dator har gått sönder och jag kan varken skriva eller posta.
Och just det här kapitlet var väldigt svårt att skriva eftersom två tredjedelar är skrivna på min iPad...
Förlåt! Jag ska försöka skärpa mig.
Kram
- J
--------------------------
Allisons perspektiv:
Jag och Summer satt i våra obekväma flygstolar med en enorm Londonkarta framför oss. Vi hade markerat ett tiotal platser vi ville se i London, trots att vi skulle ha hur mycket tid som helst på oss att se platserna så var vi båda så spända att vi var tvungen att sysselsätta oss med någonting för att inte bryta ihop och börja gråta eller nått.
Bara en timme kvar av den elva timmar långa flygresan kvar. Jag hade sovit i tre timmar och vaknade av pilotens hesa röst som berättade för oss om hur vädret var i London just nu. Helt plötsligt fick jag lust att gå in i cockpiten och trycka upp min kudde i ansiktet på honom för att få honom att sluta prata. Summer sov lugnt med huvudet på min axel och utanför fönstret kunde jag se land. England.

Vi småsprang den korta biten mellan flygplanet och flygplatsbyggnaden, båda i slitna sneakers och mjukiskläder. Vårt första intryck av London var nog att det var betydligt svalare här än i LA, det var i och för sig bara vår men att det bara skulle vara runt 15 plus hade jag inte tänkt mig. Vi hämtade vårt bagage och började gå mot utgången, där Kaitlyn sagt att hon skulle vänta. Jag var så trött att jag skulle kunna lägga mig på det smutsiga golvet och somna direkt. Men tanken på vad som väntade bakom de enorma glasdörrarna på Heathrow Airport fick mig att vilja trotsa tröttheten. Istället började jag gå fortare och började nästan skrika av lycka när jag såg min systers ansikte le som en galning mot mig. Jag började springa mot henne och kastade mig i hennes armar, hon luktade vaniljlatte och hennes favorit Burberry-doft. Jag insåg hur sjukt mycket jag saknat henne. Summer stod bredvid och bet löst på sin underläpp. När jag tillslut släppte Kaitlyn fick Summer också en kram och sen började vi tillsammans gå mot utgången. Vi tog en taxi hem mot Notting Hill och vår nya lägenhet.
Lägenheten var ljus, stora fönster och vitmålat trägolv. Det fanns tre rum, ett ganska stort med vardagsrum och kök, två sovrum. Och så ett badrum som var så liten att man knappt fick plats där inne. Kaitlyns lägenhet i Doncaster var mycket större en den här, men trots att den var större så tyckte jag redan mycket bättre om den här.
Jag och Summer fick det sovrummet som vart Kaitlyns kompis rum innan vi kom. I rummet fanns en dubbelsäng, en golvlampa, en helkroppsspegel och en walk in closet (dock mindre än badrummet, så det lilla rummet var mer som ett skåp). Det fanns även ett fönster mot innergården, vilket gjorde att det var ständig skugga utanför det fönstret.
Vi packade upp vårt bagage, lade in våra kläder i garderoben och började snabbt känna oss väldigt trötta på grund av tidsskillnaden, så vi bestämde oss för att gå till Starbucks som bara låg ett kvarter från vår lägenhet. Och det var först då, när vi kommit ut på gatan som jag insåg vilken vacker stad det här egentligen var. London var inte LA. Det var inte samma konstiga plastdoft över hela staden, solen gav oss inte huvudvärk och folk log faktiskt mot varandra på gatan. De sa till och med excuse me när man var i vägen. I LA skulle man betraktas som ett psykfall om man log mot någon man inte känner på gatan.
Dock var Starbucks en besvikelse. Min favoritlatte, Cinnamon-någonting, fanns inte på menyn. Istället beställde jag en vanlig latte och Summer en rosa frappuccino. Sedan satte vi oss vid ett av borden med utsikt över gatan.
"Fattar du att vi bor här nu?" min bästavän sedan en evighet lade huvudet på sned och tittade på mig.

"Bor vi på Starbucks?!" frågade jag och rynkade pannan. Summer gav mig en halvsur min och log.
"Ja, eller så har vi vår jättefina lägenhet en bit bort... Fast Starbucks är ju också ganska bra" svarade hon och såg sig om.
"Asså åååhh, fattar du vad mycket det finns att göra här!" sa jag och såg ut över den breda gatan. "Saker man inte kan göra i LA, asså." Summer nickade och drog handen genom håret. Vi båda kände oss rätt sunkiga med tanke på att vi fortfarande hade flygplanskläderna på sig.
"Vi måste till Harrods! Typ imorgon" Summer såg så uppspelt ut att man nästan trodde hon skulle kunna springa hela vägen till kvarteret där Harrods låg.
"Ja... Fast vårt rum är lite..." jag försökte hitta ord för att beskriva det. "För lite oss?" Summer skruvade lite på sig i fåtöljen. Jag förstod att hon inte ville spendera sin första heldag i London på IKEA, men just nu kanske inte svindyra kläder från Harrods var det viktigaste.
Klockan var runt halv sju när vi kom hem från Starbucks. Min syster satt i köket och drack te, helt uppslukad i en bok. Vi gick in i vårat rum och jag kastade mig på sängen.
"Jag ska ta en dusch" sa Summer och gick ut ur rummet. Jag bestämde mig för att gå och lägga mig och duscha imorgon istället.