Jag klev ut ur duschen, lyssnade på hur mitt hår sakta stänkte ner golvet varje gång jag rörde på huvudet. Jag duschade alltid när det var nått jag behövde tänka över, på nått sätt fick det mig lugn. Det var en vecka sedan det blev bestämt.  

Min mamma hade legat medvetslös på köksgolvet med en spruta i armen och hennes överkropp var fuktig av en flaska vin hon vält över sig när hon svimmade. Det var då jag gav upp, ringde till min syster Kaitlyn som sedan länge flyttat dit för att gå till skolan och bönade om att få flytta till London för att slippa min mammas deprimerade beteende. Kaitlyn hade sagt att jag skulle komma. Jag hade blivit glad, men efter någon dag hade jag insett att jag skulle behöva lämna Summer kvar här i LA. Sedan dess har jag gått och försökt hitta rätt tillfälle att berätta det för henne, vilket inte gått bra alls, därför bestämde jag mig för att bjuda henne på en fika och berätta det idag.  

Summer var min allra bästavän, vi hade känt varandra i en evighet och lite till, vilket bidrog till att jag visste att hon inte skulle ta beskedet om min flytt särskilt bra. 

Jag drog handen genom det våta håret och suckade. Vad skulle hända nu? Summer kan dansa, hon kommer klara sig bra i LA även utan mig. Hon är verkligen jätteduktig och i Los Angeles handlar allt om att just vara, onaturligt duktig på allt man gör. Jag är bra på att spela gitarr och att få som jag vill, men jag är långt ifrån vad som krävs för att komma någonstans med de kunskaperna. Väldigt, väldigt långt ifrån faktiskt. 

På så sätt kändes det bra att flytta från den här staden, bort från kraven på allt och bort från folket som aldrig nöjde sig med nått. Snart så skulle jag slippa allt. Jag torkade håret, satte på mig rena kläder och gick ned för spiraltrappen och in i köket. Det luktade svagt av choklad från ugnen, resultatet av min kladdkaka, som förövrigt var det enda jag kunde baka. Jag var verkligen usel på att laga mat och kunde knappt koka makaroner på ett acceptabelt sätt. Timern jag hade ställt för kakan ringde och jag tog snabbt ut den och placerade den på den vitlackade köksöbänken. Jag tog fram en burk sprutgrädde från kylskåpet och dukade fram tallrikar, skedar och de två tekopparna vi alltid drack ur. Jag stelnade till, någon öppnade ytterdörren. 

”Hej Alli!” ropade Summer och drog ut på I:en. Jag log för mig själv och andades ut, jag borde ha fattat att det var hon då vi faktiskt står varandra så nära att vi bara kan gå in i varandras hus. Det hade aldrig vart nått problem. 

”Du skrämde mig!” svarade jag och satte på te vatten. 

”Oh my god Alli, du överraskade mig med kladdkaka. Det kunde jag verkligen inte gissat på.” Summers röst var mycket närmare nu och hon var ironisk på tonfallet. Jag vände mig om och såg på henne, korsade armarna över bröstkorgen och sköt ut underläppen för att se ledsen ut. Hon skrattade och satte sig ned vid bordet. Jag hällde upp vatten i kopparna och lade i tepåsar. 

”Såå…” började jag långsamt när jag satt mig ned. ”Det är något jag måste snacka med dig om.” Summer såg allvarligt på mig och drack lite av sitt te som nu hade en svagt brun färg.  

”Tell me!” svarade hon och ställde ner glaset. Hon såg så lycklig ut. 

”Jo…” jag suckade och drog efter andan. ”Jag ska flytta till Kaitlyn” hon öppnade munnen för att säga något, men stängde den snabbt igen.  

”Menar du… att du ska flytta till London?” Hon såg förtvivlat på mig. Jag nickade som svar och Summer reste sig upp, skakade på huvudet och såg olyckligt på mig. 

”Jag är ledsen, Sum.” sa jag sakta. Hon vände sig snabbt om och gick ut i hallen igen. ”Summer! Snälla, vänta Summer!” Jag reste mig upp så hastigt att jag välte mitt te över knät och skrek lite över hur mycket det sved. Ytterdörren slog igen. Summer hade gått och jag var ensam med lår fulla av brännskador. Kul. Väldigt, väldigt kul. 

Jag visste ju att det var så här hon skulle reagera, men ändå kunde jag inte låta bli att låta några tårar dansa ner längs kinderna under tiden jag plockade bort från bordet.  Jag tog upp min mobil ur fickan och skrev ett sms till Kaitlyn. "Saknar dig sis! Ses om två dagar…". Jag skickade sms:et och drog handen genom håret. Då slog det mig vad jag skulle göra. Jag tänkte igenom idén ett par gånger. Det skulle faktiskt fungera! Jag började på ett nytt meddelande, men nu var det inte Kaitlyn som skulle få läsa det. Det var Summer, trots att jag visste att hon var ledsen så skulle jag kontakta henne. Kalla mig dum, men jag var säker på att detta skulle fungera. Ganska säker i alla fall. Jag skickade dock aldrig meddelandet, fråga mig inte varför.  

Det kändes konstigt.