one direction novell ♡

Allisons perspektiv:  

Shit. Shitshitshitshit det här händer verkligen. 

"Det är Louis, som jag nyss sa..." han måste ha förstått att jag antingen hade svimmat eller var på väg att svimma, så han räddade situationen. "Så det är du som är Allison? Systern från LA?" Jag kunde inte andas. Vad svarar man på det? 

"Eh... Det är jag, det. Men varför ringer du hit?" svarade jag förstummat. Jag hoppas att han var van vid sånt här för det här är nått bland det pinsammaste som hänt mig. 

"Jag tänkte bara kolla hur det är med Kaitlyn, jag har ju inte träffat henne sen vi slutade skolan och-" sen försvann resten av meningen, för det enda jag kunde tänka på var att min syster känner Louis Tomlinson. Medvetandet kom tillbaka när jag hörde Kaitlyn kliva ut ur duschen. 

"Du.." sa jag och bet mig hårt i läppen för att inte flippa ur totalt, "Jag måste lägga på nu för Kaitlyn har duschat klart och jag tror inte att hon vill att jag ska veta att hon känner dig men..." jag sa det så snabbt att jag var osäker på om han hade hört vad jag sagt. 

"Jaha... Jo, jag förstår. Jag kan ringa upp henne någon annan dag." mumlade han. "Men kan jag inte sms:a dig?" Kaitlyn öppnade dörren till badrummet. 

"Jo, gör det. Jag skickar mitt nummer, måste lägga på. Hejdå!" orden flög ur mig. 

Jag lade på och tackade alla levande varelser för att både jag och min syster hade iPhones, så jag visste hur man snabbast skickade ett sms.  Snabbt skrev jag mitt nummer och skickade det till honom, sedan lade jag Kaitlyns mobil på köksbordet. Jag vände mig om med ett leende på läpparna och tittade på Summer som tittade frågande på mig från den vita soffan. 

"Vem var det?!" nästan skrek Summer, "Du måååste berätta!" 

"Vad blev ni så uppspelta för?" frågade en nyduschad Kaitlyn i morgonrock och röda kinder. Åh, nejmen, vi fick bara ett telefonsamtal från Louis Tomlinson och han bad om mitt nummer, ingenting speciellt kääära syster! Jag tittade på Summer som bet sig i läppen.  

"Öh... Jo, jag hittar inte min mobil och du vet hur jag blir då" Jag visste att Kaitlyn troligtvis inte skulle tro mig, men trots det fortsatte jag meningen, "och Summers mobil har inget batteri så nu tänkte jag bara låna din lite snabbt och ringa till min så jag kan hitta den!" Kaitlyn himlade med ögonen och suckade. Summer förstod situationen.  

"Whatever, jag ska göra mig i ordning ändå." svarade hon och gick in på sitt rum och stängde dörren om sig. Jag hämtade Kaitlyns mobil och satte mig i soffan bredvid Summer. 

"Du kommer inte att tro mig." sa jag och raderade samtalsinformationen och smset så att Kaitlyn inte skulle märka något, "Louis ringde till Kaitlyn." Jag stammade fram orden. 

"Gammalt ex eller nått?" frågade Summer och fäste blicken på de unga mammorna på MTV.  

"Det skulle vi nog ha vetat i sånna fall, det var Louis Tomlinson..." svarade jag och lade Kaitlyns mobil på soffbordet. Summer tittade chockat på mig. "Han ville veta hur det var med Kaitlyn." Summer såg chokad ut, men samlade sig snabbt. One Direction var inte precis vårat favoritband eller så, men vi har alltid tyckt om deras söta ansikten.  

"Egentligen så är det inte så jättekonstigt att de känner varandra, de gick säkert på samma skola i Doncaster eller nått." sa Summer när hon tänkt färdigt. "Fast... det är ju ganska sjukt att Louis Tomlinson ringde till din syster. Och att du svarade." nu tittade hon på mig istället för på teven. Jag log och såg ner i golvet. 

"Jag veeeet!" tjöt jag. "Och gissa vem som ska messa mig?" Jag gav henne en blick och hon höjde ögonbrynen.  

"Bad han om ditt nummer?" frågade Summer förvånat. Jag nickade stolt och ställde mig upp för att gå och hämta min mobil, som låg på laddning i vårat rum. Jag sprang snabbt tillbaka och satte mig bredvid Summer. Vid det här laget hade hon släppte tonårsmammaprogrammet och la all sin uppmärksamhet på mig. Vi började snabbt diskutera hur detta kunde vara möjligt och Summer var tvungen att gång på gång gå igenom vad som faktiskt hade hänt för mig. 

"Han har skrivit nått!" sa jag medan jag låste upp mobilen. Plötsligt ploppade Kaitlyns nymålade ansikte upp i rummet och jag drog iväg mobilen snabbt.  

"Vem har skrivit något?" sa hon med ett lömskt flin. "Har du redan träffat någon snygg britt? My sister is on fireeee!" hon skrattade. Jag tittade på Summer för hjälp men hon skakade bara på huvudet.  

"Eh, ja... Man kan väl säga det." jag blev rädd att min osäkerhet sken igenom min röst.  

"Aja, du får berätta allt om honom imorgon! Nu går jag, flickor. Sköt om er, puss!" och med det var hon ute ur lägenheten. Både jag och Summer pustade ut. Jag drog upp telefonen raskt och läste upp smset.  

"Tja Allison. Hoppas inte vårat samtal krångla till det för dig! xo Louis." jag tog ett djupt andetag och tittade upp Summer. Våra blickar möttes och vi gav ifrån oss ett sådant där fånigt tjejskrik, så typiskt oss. " Okej jag svarar.." började jag medan jag skrev. "Hej Louis. Nejdå, det är lugnt. Kändes bara som att Kaitlyn försökt dölja för mig att hon faktiskt känner dig. But it's all good. xo!" Summer nickade som okej, och jag skickade iväg det.  

Efter det rullade våra sms på, på något konstigt sätt så var det väldigt enkelt och naturligt att snacka med Louis. Han berättade att han och Kaitlyn hade gått i samma high school i Doncaster och varit bra vänner. Han berättade även att det har försökt hållit kontakten ganska bra sedan dess, men att det har varit svårt att träffas på grund av hennes studerande och hans jobb.  

Summer hjälpte mig med att svara på allt han skrev. Även det har varit en typisk sak för oss, enda sen vi var små, att hjälpa varandra vad man ska svara när killar skriver till än.  

"Oh my god, Sum..." sa jag plötsligt när jag läste hans senaste meddelande. "Kan du inte ringa mig, så snackar vi i telefon istället? ooxxx" Summers ansikte lyste upp och hon börja fnittra.  

"Jaaaaaa!" skrattade hon klappade med händerna. Jag skakade på huvudet åt hennes fåniga men gulliga beteende. Ibland kan jag bara inte förstå hur Summer alltid kan vara så glad, och alltid se det bästa i alla människor, vad som. Hon var alltid så fnittrig och gullig. Jag skrev ett enkelt sms med ett Ja och skickade det.  

"Ah, men tro inte att du får höra vårat samtal." Skrattade jag och gick till vårat rum.  

"Meeen.." ropade hon efter mig. "Lo molesto que eres..." sa hon som hon alltid gör när hon blir småsur på mig. Det betyder något ungefär som, "Åh, vad jobbig du är", eller likande. Eftersom Summers släkt är boliviansk och mexikans så kan hon flytande spanska. Jag skrattade bara åt henne och stängde dörren om mig. Jag hörde den bekanta ringsingalen och klickade på svara. 

Efter att ha pratat med Louis i nästan två timmar så kändes det som vi känt varandra i en evighet. Allt gick så enkelt när jag pratade med honom och man kunde prata om vad som helst. Jag har aldrig mött en person jag klickat med på samma sätt som jag gjorde med Louis, fast tekniskt sätt så hade jag inte ens mött Louis ännu.  

Jag stirrade upp i taket med ett fånig leende och med hundra tankar snurrandes i huvudet. Hur overkligt var inte detta?  

Mobilen plingade till och jag slängde mig över den. "Vill du träffas imorgon och typ ta en fika? xx" Jag log stort. "Klart jag vill. Jag tar med mig Summer, så får du träffa henne också. xxx" Och svaret kom lika snabbt som jag svarade. "Perfekt, då tar jag också med en kompis! God natt Allison! xxxx"  

1D action!! 

vad sägs om det?

Summers perspektiv:  

"Nej, nej, nej", tänkte jag för mig själv när jag hörde hur Allison smög in i sovrummet. Jag ville inte vakna än.   

"Upp och hoppa, sunshine!" ropade Alli och slängde sig bredvid mig i sängen. Jag vände mig bort från henne, i ett försöka att ignorera henne, "Jag har tråkigt, kom upp nu." Hon var glad och trallig på rösten. Något som alltid gjorde mig irriterade när hon väckte mig på morgonen.   

"Nej.." tvingade jag ur mig. Jag kurade ihop mig till en lite boll och satte täcket för huvudet. Hon hoppade genast på mig och la sig som en tung sten uppepå mig.   

"Du är så söt när du är trött." kvittrade hon. "Vi ska träffa Kaitlyns kompis, Grace idag. Hon sa att vi borde börja träffa lite folk här, så vi börjar med henne. Dessutom är Grace och Katie bästavänner sen typ ganska länge, så jag har velat träffa henne."   

"Jaja..." svarade jag och satte mig upp. Allison förstod att jag vaknat och trippade iväg ut ur dörren.  

Detta var den andra morgonen vi vaknade här i London. Jag hade redan hunnit plockat in alla mina kläder i garderoben, men det fanns fortfarande kvar en del saker att packa upp.   

Jag släpade mina ben till badrummet vi delade på och tog en snabb dusch. Jag blev genast piggare efter och dansade ut till garderoben. Jag tog på mig ett enkelt vitt linne med svarta, slitna shorts och en jeansväst.  

Solen värmde oss fortfarande lite när vi sakta gick hem från stan senare på dagen, det var inte lika varmt som L.A. men ändå behagligt. Vi bestämde oss, i morse, för att shoppa och nu har vi fått med några kassar hem.   

Grace visade sig vara en riktigt härlig tjej, som passade både mig och Alli. Hon kändes som en sådan person som är lätt att lära känna, och det kändes som att vi redan var bra kompisar efter bara några timmars shopping. Hon var glad och väldigt social av sig. Hon hade blåa, stora ögon och blont, långt, platt hår som jag blev lite avundsjuk på. Hon kändes verkligen som en sån tjej som jag skulle kunna komma bra överens med.  

"Så, vad tycker ni om killarna här borta då?" sa Grace med sin tydliga brittiska. Jag och Allison tittade på varandra och skrattade lätt.   

"Nja, jag tycker väl då att Amerikaner är ganska mycket snyggare.." garvade Allison.   

"Haha, ah, precis." fyllde jag i. "Alltså, Engelsmän kan vara snygga! Men liksom, det är ändå inte så typiska snygga killar här."   

"Haha, nej det är faktiskt helt sant." sa Kaitlyn.   

"Men hörni, nu ska jag hitåt.." sa Grace och pekade på andra sidan gatan. "Men ni hade tagit mitt nummer?" Jag och Allison nickade. "Bra! Men då ses vi snart igen tycker jag." Hon drog in mig i en härlig kram, och likså Alli och Katie.   

"Jadå, det tycker jag med." svarade jag.   

"Men trevligt att träffa er, Allison och Summer. Vi ses ikväll, Katie." sa hon och började gå.   

"Tack, detsamma. Hejdå!" ropade vi alla i mun på varandra. Vi började snabbt ta upp en konversation om att vi tyckte om Grace och att hon var riktigt gullig. Vi kom strax därefter fram till vår port och Alli slog in koden.   

Jag kunde fortfarande inte riktigt förstå att jag faktiskt skulle bo här nu. Inte precis hela livet, men i alla fall den närmaste framtiden. Jag fick fjärilar i magen när jag tänkte på allt vi har framför oss.   

Jag och Allison satte oss framför tven i vardagsrummet och började kolla igenom de underliga brittiska kanalerna. Kaitlyn hade gått till sitt rum för att bestämma kläder till kvällen. Hon skulle ut med sina kompisar. Hon hade undrat om vi ville med men vi kände oss båda för trötta och ville bara vara hemma och mysa ikväll.   

"Ehm, Alli.." började Kaitlyn när hon kom gåendes ut från hennes sovrum. "Kan du typ svara i min mobil när det ringer? Grace skulle ringa mig men jag måste duscha." Systrarna tittade på varandra och jag la verkligen märke till hur lika de faktiskt var.   

"Ah, visst." svarade Allison.   

"Du behöver bara säga att jag står i duschen." ropade Katie och gick ut till badrummet. Vi hade lyckats hittat MTV att titta på och vi hade börjat slötittat på Teen Mom.  

Några minuter senare så drar ringsignalen igång på Kaitlyns mobil och Alli plockar upp den.   

"Hej, det är Allison." svarade hon enkelt. Jag kunde inte förstå hur folk som är typ 15, 16 år kunde bestämma sig för att skaffa barn. Man är bara så sjukt ung då! Jag är liksom 18 år och tycker jag är alldeles för liten.   

"Men va? Vem är det jag pratar med?" hörde jag plötsligt Allison säga. Jag blev genast nyfiken och släppte tv-programmet. Jag mimade, "Vad händer??" till henne men hon viftade bara bort mig. Hennes ansiktsuttryck sa mig att det var någon hon blev generad över.