Summers perspektiv:  

"Nej, nej, nej", tänkte jag för mig själv när jag hörde hur Allison smög in i sovrummet. Jag ville inte vakna än.   

"Upp och hoppa, sunshine!" ropade Alli och slängde sig bredvid mig i sängen. Jag vände mig bort från henne, i ett försöka att ignorera henne, "Jag har tråkigt, kom upp nu." Hon var glad och trallig på rösten. Något som alltid gjorde mig irriterade när hon väckte mig på morgonen.   

"Nej.." tvingade jag ur mig. Jag kurade ihop mig till en lite boll och satte täcket för huvudet. Hon hoppade genast på mig och la sig som en tung sten uppepå mig.   

"Du är så söt när du är trött." kvittrade hon. "Vi ska träffa Kaitlyns kompis, Grace idag. Hon sa att vi borde börja träffa lite folk här, så vi börjar med henne. Dessutom är Grace och Katie bästavänner sen typ ganska länge, så jag har velat träffa henne."   

"Jaja..." svarade jag och satte mig upp. Allison förstod att jag vaknat och trippade iväg ut ur dörren.  

Detta var den andra morgonen vi vaknade här i London. Jag hade redan hunnit plockat in alla mina kläder i garderoben, men det fanns fortfarande kvar en del saker att packa upp.   

Jag släpade mina ben till badrummet vi delade på och tog en snabb dusch. Jag blev genast piggare efter och dansade ut till garderoben. Jag tog på mig ett enkelt vitt linne med svarta, slitna shorts och en jeansväst.  

Solen värmde oss fortfarande lite när vi sakta gick hem från stan senare på dagen, det var inte lika varmt som L.A. men ändå behagligt. Vi bestämde oss, i morse, för att shoppa och nu har vi fått med några kassar hem.   

Grace visade sig vara en riktigt härlig tjej, som passade både mig och Alli. Hon kändes som en sådan person som är lätt att lära känna, och det kändes som att vi redan var bra kompisar efter bara några timmars shopping. Hon var glad och väldigt social av sig. Hon hade blåa, stora ögon och blont, långt, platt hår som jag blev lite avundsjuk på. Hon kändes verkligen som en sån tjej som jag skulle kunna komma bra överens med.  

"Så, vad tycker ni om killarna här borta då?" sa Grace med sin tydliga brittiska. Jag och Allison tittade på varandra och skrattade lätt.   

"Nja, jag tycker väl då att Amerikaner är ganska mycket snyggare.." garvade Allison.   

"Haha, ah, precis." fyllde jag i. "Alltså, Engelsmän kan vara snygga! Men liksom, det är ändå inte så typiska snygga killar här."   

"Haha, nej det är faktiskt helt sant." sa Kaitlyn.   

"Men hörni, nu ska jag hitåt.." sa Grace och pekade på andra sidan gatan. "Men ni hade tagit mitt nummer?" Jag och Allison nickade. "Bra! Men då ses vi snart igen tycker jag." Hon drog in mig i en härlig kram, och likså Alli och Katie.   

"Jadå, det tycker jag med." svarade jag.   

"Men trevligt att träffa er, Allison och Summer. Vi ses ikväll, Katie." sa hon och började gå.   

"Tack, detsamma. Hejdå!" ropade vi alla i mun på varandra. Vi började snabbt ta upp en konversation om att vi tyckte om Grace och att hon var riktigt gullig. Vi kom strax därefter fram till vår port och Alli slog in koden.   

Jag kunde fortfarande inte riktigt förstå att jag faktiskt skulle bo här nu. Inte precis hela livet, men i alla fall den närmaste framtiden. Jag fick fjärilar i magen när jag tänkte på allt vi har framför oss.   

Jag och Allison satte oss framför tven i vardagsrummet och började kolla igenom de underliga brittiska kanalerna. Kaitlyn hade gått till sitt rum för att bestämma kläder till kvällen. Hon skulle ut med sina kompisar. Hon hade undrat om vi ville med men vi kände oss båda för trötta och ville bara vara hemma och mysa ikväll.   

"Ehm, Alli.." började Kaitlyn när hon kom gåendes ut från hennes sovrum. "Kan du typ svara i min mobil när det ringer? Grace skulle ringa mig men jag måste duscha." Systrarna tittade på varandra och jag la verkligen märke till hur lika de faktiskt var.   

"Ah, visst." svarade Allison.   

"Du behöver bara säga att jag står i duschen." ropade Katie och gick ut till badrummet. Vi hade lyckats hittat MTV att titta på och vi hade börjat slötittat på Teen Mom.  

Några minuter senare så drar ringsignalen igång på Kaitlyns mobil och Alli plockar upp den.   

"Hej, det är Allison." svarade hon enkelt. Jag kunde inte förstå hur folk som är typ 15, 16 år kunde bestämma sig för att skaffa barn. Man är bara så sjukt ung då! Jag är liksom 18 år och tycker jag är alldeles för liten.   

"Men va? Vem är det jag pratar med?" hörde jag plötsligt Allison säga. Jag blev genast nyfiken och släppte tv-programmet. Jag mimade, "Vad händer??" till henne men hon viftade bara bort mig. Hennes ansiktsuttryck sa mig att det var någon hon blev generad över.